Jag har haft rätt svårt för mig själv

 

Sagt av Gösta.

När en äldre människa säger såna saker så blir det liksom inte så emo men väldigt befriande så här när bergsfast självförtroende och självkärlek är som fjädern i hatten och fin merit.
Det enda som ska ta en till något bra och meningsfullt. "Man måste älska sig själv först".
För att inte tala om positivt tänkande.
Inställningen. Det där som gör att man är duglig och inte jobbig för samhället. Tänk alla som kämpar med sig själva, med andra, mot sjukdom, kroppshat, ensamhet. Ja tänk om de b a r a älskade sig själva och bestämde sig för att vara positiva. Så hade allt löst sig. 

Nja.
Med det säger man ungefär att alla som mår dåligt är lite sämre, de har ju valt det. Det lämnar inte så mycket plats åt gråzoner och färgskalor om allt ska vara svart eller vitt. I bland mår man som ett svart hål och i bland som en regnbåge. Allt är tillåtet.
Det finns mer än fri vilja gällande sin situation såsom hjärnkemi, tillfälligheter, mänsklighet, miljö och hormoner tänker jag.
Därför är det så skönt att läsa Göstas ord i all sin enkelhet. Nästan så jag ser framför mig hur han ryckte lite på axlarna när han sa det. Eller så gjorde han inte det men man reder sig ändå. Man hankar sig fram, springer och krälar lite beroende på.
Med det sagt betyder inte det att inställningen inte har någon påverkan alls. För den kan hjälpa. Jag tycker bara inte att inställningen är en nyckel till exakt allt hela tiden. 

Visst är det allas rättighet att ligga sig själv varmt om hjärtat men långt ifrån en självklarhet.

 
Allmänt/vardag | |
Upp