Nya vänner efter 30?

 
 
 
Är det inte lite svårare att lära känna nya människor i vuxen ålder? Speciellt om man inte automatiskt slussas ihop med andra på exempelvis ett stort företag eller i skolan. För hur gör man utan att framstå som lite weird eller att man raggar? När man var liten var det lite mer okej att gå fram till någon och säga "Hej jag gillar dig, ska vi hitta på något?".
 
Många i min ålder har kanske inte direkt ett behov av att lära känna nya människor. Om jag ska supergeneralisera så har de flesta en partner, barn och har byggt upp en trygghet och fungerade vardag med nära och kära. Jättegeneraliserat men typ så. Givetvis är inte åldern i sig jätterelevant även om det är oudvikligt att det är så i samhället. Själv har jag t.ex en vän som är 23 och ännu fler som är över 40. Det handlar snarare om människor som man har utbyte med.
 
Jag förstår att det finns experter och karismatiska människomagneter där ute som sitter med fantastisk vägledning hur man socialiserar och träffar nytt folk. Det kanske är annorlunda om man varken är superkarismatisk eller väldigt extrovert. Jag är ju extrovert i jobbet men är väldigt selektiv med vilka jag släpper in. Många tänker säkert "men du har ju bott där i ett år nu". Jo jag har gått fram och tillbaka till gymmet och jobbet i ett år. Jag är dessutom inte social på gymmet om jag inte är där för att träna med någon. Kanske för att jag efter dessa år fortfarande tycker att gymmet är ett ganska läskigt ställe :)
 
Hade jag varit en partymänniska hade det kanske också underlättat. Vet inte hur intressant det är med någon som hellre sitter i soffan och pratar blomskott eller recept på bröd? Eller som älskar naturen, gamla hus och möbler, och att lyssna på folk som berättar om sina känslor och olika upplevelser. Som samtidigt är enormt barnslig så man klaffar lika bra med barnen som med deras föräldrar, haha.
 
Jag har ändå några exempel då jag fått till träffar med nya människor:
 
På jobbet om man har träffat en kund som man känner att man gillar. Det smidiga är då sociala medier för då kan man börja följa den på instagram om den har en öppen profil utan att framstå som ett freak :) Eller i alla fall om det känns som att personen verkar tycka att man är okej tillbaka. Ja, det är ett relevant tips, känn efter om det verkar vara besvarat, haha. Det är ju faktiskt inte en självklarhet att folk gillar en tillbaka.
 
Sen kan man göra som jag gjorde efter att en vän tipsat om en person som jag är rätt lik. Då kan man höra av sig till den och säga "Hej jag har hört att vi är rätt lika, ska vi hitta på något?" Den funkade bra sist men det var ju tack vare en gemensam kontakt då. Annars skulle jag få stalkervibbar av mig själv om jag bara hörde av mig till någon utan direkt anledning?
 
En annan gång, fast det här är för några år sedan, hade jag sett ett par i den lokala tidningen i hemstaden och de var liksom såna stora förebilder för mig fast i en 10-15 år äldre version. En gång såg jag dem på stan och jag stannade dem för att berätta hur de påverkat mig och att jag bara vill tacka.
Det var väl inte mer med det men vi träffade på varandra vid olika tillfällen och efter två år var det dem jag fick flytta in hos, vilket nu är ca 6 år sedan. Den tiden känner jag sån stor tacksamhet över, mycket på grund av deras lilla dotter som jag fick umgås med varje dag. Bara att få hämta på förskolan, leka och titta på Pippi Långstrump med henne innebar så mycket meningen och glädje.
Man vet helt enkelt aldrig vad olika vänskapsrelationer ger på grund av olika omständigheter. Även om saker ser annorlunda ut i dag så är det något jag bär med mig jämt. Kanske kommer jag själv en dag kunna släppa in någon under mitt eget tak och ge en mening?
 
Jag värderar vänskap och nära relationer enormt mycket, såklart, det gör nog alla. För mig är det speciellt efter flera år av en viss isolation som blivit av olika anledningar.
Givetvis gör jag mitt bästa för att hålla kontakten med de jag har i andra städer som jag känner att jag behöver i mitt liv och som vill ha kvar mig. Men jag tror alla behöver ett socialt liv i staden där man bor också. En meningsfull sysselsättning i vardagen och fina människor omkring sig, nära och på distans. Det är väl typ allt man behöver.
 
 
 
Allmänt/vardag | |
Upp