10 år tillbaka ungefär

Jag gillar att titta tillbaka. Kanske för att jag på senare tid har blivit nostalgisk och minns alla de bra grejerna även om det är en aningens filtrerat. Man har en förmåga att hoppa över det andra. 

 
Det känns så fint att en vuxnare (nå..) version av mig tittar tillbaka på en yngre och lär sig lite av den. Eller kanske snarare inser att jag förändrats och att det är något bra. Men jag vill ändå inte himla med ögonen åt den där personen för flera år sedan. Den som gjorde sitt bästa.
Visst kan man skratta åt väldigt många bilder och händelser men det var ju så där hon var. Och som sen blev idag-jag. 
Jag kommer säkert göra samma sak om ytterligare tio år. 
 
Undrar vad jag tänker då. Kommer jag komma ihåg grubblerierna. Skratten och hur jag var vaken på natten för att skriva. Kommer jag ha hittat ett fast ställe där jag spikar upp tavlor och hyllplan för mina böcker. Eller kommer jag tänka som de senaste fem åren att det inte är någon idé. För här kan jag ju inte slå mig ner. 
 
Undrar om jag kommer se tillbaka och tänka att det är så där skönt som jag tror just nu, att passera 40, för där nånstans börjar en viss klokhet gro. En riktig klokhet och inte läsa-citat-på-instagram-klokhet.
Eller kommer jag se tillbaka och inse att idag-jag ändå har gjort en hel del för senare-jag och att allt hänger ihop och är precis som det ska vara. Allt är bra.
 
 
 
 
Allmänt/vardag | |
Upp