Tjockaktivism och fitness

Nu ska vi skärpa oss. Nu vill vi inte se en endaste liten chokladbit längre efter påsk. Åtminstone inte fram tills på typ torsdag. Då när vi försökt kompensera för påsken genom att späka oss och sen kommer nån och bjussar på något gott på torsdag eftermiddag och sen "faller man dit". 

Falla och falla, kroppen är ju inte lika osmart som vi så det är väl självklart att den roffar åt sig vad den får om man alltid är extrem. Den är ju inte trög som en människohjärna. Den är ju fasen astrött på att få i sig mängder av orginell kvarg och äggvita på dunk. Fast vi säger ju att vi mår fantastiskt eftersom vi plötsligt får i oss alla näringsämnen när vi plötsligt håller stenkoll på kosten. "Alla näringsämnen", ja vi säger väl det då.

Jag säger inte att dieter, nyttigheter och ytliga mål är 100% fel. Man får försöka förstå våra olikheter och situationer på riktigt. Att vissa älskar att göra vad någon annan tycker är sjukt och vice versa. 

Men! Samtidigt mår ju så otroligt många dåligt och det tycker jag kan vara den största indikatorn på att något är skevt. Mår du själsligen bra av det du gör, till och med om ingen skulle bekräfta dig för det så go ahead. Det underlättar ju dock att späka sig när folk skriver "DU ÄR GOAAALLSSSS" på instagram när man står och vrider kroppen ur led i lite konstiga positioner under en lampa som förstärker konturer. Det blir lättare då.

 Mår du dåligt så tänk på att de som ser ut på ett extremt sätt (nog för att vi glömt bort skillnad på extremt och normalt eftersom det numera är normalt att ha synliga glute tie in och ådror lite överallt) oftast har som jobb att se ut så. Alltså, de får betalt och eller/är sponsrade på något sätt. Eller så spenderar de väldigt mycket tid/kraft på att se ut så. Det har blivit status att faktiskt kunna säga att man lagt ner xxxxx h på att se ut på ett visst sätt. Så kan det vara, men det är ju som att jag spenderar massa tid på att gosa med katterna och plantera om blommor. Liksom, är det någon av oss som är bättre än den andre då eller?

Att jobba hårt och få erkännande för något är absolut härligt men är det inte härligare att den huvudsakliga faktorn är välmående. Inte alltid, men att ha det som ett övergripande mål. 

Tjockaktivism eller fitness behöver inte handla om att välja sida eller att någon har rätt eller fel. Det talar bara väldigt tydligt för att vi är otroligt olika och att känslan inför sig själv måste vara grunden. Om jag måste välja sida? Jag förstår tjockaktivismen mer eftersom det krävs en stark motreaktion till "fitness" som gjort mer skada än nytta gällande folks ätbeteenden och självkänsla. Jag ser det som en strävan efter balans men det krävs att vi ser på det ur ett större perspektiv för att det ska bli rätt. Det handlar alltså inte om att alla ska vara tjocka men alla ska ha rätt att vara ångestfria över sin kropp och tjock är ju till och med ett skällsord?

"Men det är inte hälsosamt att vara tjock!" Alltså - fitness är INTE hälsosamt om det är synonymt med hårda riktlinjer under lång tid. Träna, äta vad kroppen behöver och ibland inte behöver samt kärlek är hälsosamt. 

"Inte alla mår dåligt av fitness". Nej. Inte alla. Man måste kunna prata om en sak i taget, ett perspektiv i taget och de som inte mår dåligt av fitnesshetsen behöver ju knappast något stöd.

Men lyssna inte heller för mycket på mig jag är bara människa och människor är i största allmänhet väldigt skeva när det gäller kost nu för tiden. Jag försöker göra allt för att inte vara dubbelmoralisk och fram tills dess kan jag bara erkänna att jag är det i bland. 

Detta är bara skrivet från ett perspektiv och det betyder inte att jag inte kan se det från flera. 

 
Dressed In Strength | dressed in strength, fitness, hälsa, tjockaktivism, träning, välmående | | Kommentera |

DRESSED IN STRENGTH

 
 
Jag inser att det är på dagen för ett år sedan då jag fick varumärkesskydd för "Dressed in Strength".
Det var ett par år innan som jag tyckte de orden lät i enhet med en filosofi jag står för. Att bära styrka. Det är givetvis inte något man endast bär synligt, kanske allra minst det och just därför som jag vill använda mig av Dressed in Strength som även sträcker sig bortom att träna och kunna vara fysiskt stark.
 
Jag är gärna personlig och har inte alls problem med det (min egen gräns till privat är en annan sak). Någon måste ju det hjälpa och det har också hjälpt mig att på olika sätt uttrycka mig antingen genom ord eller bild. Jag gillar själv av att ta del av andra människors tankar, erfarenheter och upplevelser. Jag vill lyssna på vad andra människor har att berätta.
 
Jag vet vad det innebär att vara stark endast på grund av att jag varit svag. Det är två motpoler som måste känna till varandra för att kunna finnas.
Starkskör var ett ord jag kom i kontakt med första gången 2012 i boken "Drunkna inte i dina känslor - en överlevnadsbok för sensitivt begåvade" skriven av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. 
 
 
Starkskör är för att citera författarna: Stark-men-extra-känslig-för-intryck-både-inifrån-och-utifrån.
 

”Ena dagen står vi överst på barrikaderna och leder striden, andra dagen ligger vi som våta fläckar under gråa stenar i skogen.”

 
Det förändrade mig helt för att den boken berättade allt det jag redan visste om mig själv men att det är rätt och inte fel. Att det inte bara var jag som var så här. Jag tycker fortfarande att det är synd att jag gick i 27 år och inte fick förstå att jag är rätt.
Det finns såklart fortfarande stunder då jag inser hur min personlighet skiljer sig så otroligt mycket från samhällets norm och att det tar energi. Men förståelse är nyckeln till acceptans. Allt är bra och som det ska vara. För jag är också otroligt stolt över att ha egenskaper som är karaktäristiskt för HSP-personer. Det finns ju faktiskt inget fult med det. 
Det var ett litet sidospår, om än ganska relevant.
 
Jag vill alltså göra något av Dressed in Strength som kanske kan ge andra något och om inte annat är det rätt trevligt att sprida ett budskap om att bära styrka och att man får göra det på sitt alldeles egna sätt. Fysiskt i form av träning men också mentalt. 
 
Jag gjorde ju ett linne för snart två år sedan som flera ville ha och det tycker jag var en himla kul grej! T-shirt och linnen är ju så himla bra. Alla bär det, det går att göra så himla mycket snyggt och så syns det också!
 
Frågan är om jag ska göra en t-shirt, ett linne eller något annat. Det vore även roligt att kunna göra något konkret med pengarna om det säljer. Jag skulle exempelvis vilja skänka pengar till välgörenhet. Göra någon nytta. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dressed In Strength | dressed in strength, hsp, starkskör, träning, varumärke | | Kommentera |

Dag 23 med Yoga

 

 

23:e dagen med yoga. Eller "yoga" då jag kör på utan att veta vad jag gör och helt ärligt gör jag det rätt dåligt också. Men för mig är det just nu görandet som räknas.

Så vad har hänt hittills? 

 Jag har slutat att vara besvärad inför varje pass för jag släppte prestationsångesten som sitter som en envis ryggsäck i det mesta jag gör. Ska jag vattna blommorna så ska jag göra det med ypperlig finess också. Nä men lite så är det. Jag bara embrace:ade att jag är stel, har ont och inte kan någonting och utgick från det. Ganska skönt och befriande att börja där.

Jag läste något som Paolo Roberto skrev om yoga och det löd ungefär "utan andningen så är det inte yoga". Nåt sånt. Jag tänkte men vad 17 nu då, om jag bara gör rörelserna och får det överstökat så är det tamejtusan visst yoga. Fast nä. Då har jag ju missat hela grundpoängen. 

 Så. Jag började tänka på andningen som hos mig oftast sitter som en vild fjäril i halsen. Jag andas inte djupt, kontrollerat eller medvetet. Så det har jag börjat tänka på och om inte annat så känner jag mig bra över att jag gör det för jag vet att det på sikt kommer leda till positiv stresshantering. En ny vana skapas.

Något annat jag har märkt är att jag är lite rörligare. Med betoning på lite då men det är inte konstigt med tanke på att jag inte stretchat eller töjt ut kroppen efter några års styrketräning. Det drar och spänner prick överallt i denna kropp. Tidigare har jag exempelvis inte kunnat föra ihop händerna ovanför huvudet då det har tagit stopp. 

Något av det viktigaste jag märkt är att jag har fått bättre "kontroll" över den inre magmuskulaturen. Det var något min naprapat gjorde mig uppmärksam på och eftersom jag alltid haft problem med det har jag av någon anledning undvikit att ta tag i det. Jag har nog inte heller fått rätt hjälp innan då folk tipsat om andra övningar som jag inte ens klarat av och därför kompenserat för med andra muskler.

Jag kan inte mäta förbättringen i styrka genom x antal lyfta kilon såklart men jag är stabilare på något vis och att jag hittar musklerna lättare. Det gjorde jag inte i början. Det är fortfarande ganska obehagligt för även om jag hittar kontakten så är jag svag och orkar inte så mycket. Men jag ska fortsätta och hoppas verkligen på att det i sin tur hjälper mot en friskare rygg.

 Jag klarar dock inte av för mycket svankande i yogan. Då måste jag "koppla in magen" för att skydda ryggen samtidigt som jag spänner rumpan för att inte få ont när jag böjer ryggen bakåt. Vet inte om det är normalt? Jag vet bara att jag har ont och det ska man inte ha i vilket fall.

Som åtgärd försöker jag töja höftböjarna och sätesmusklerna. Jag får göra en ny utvärdering efter att ha kört längre. Det vore fint att se framsteg där då smärtan är så tydlig. 

 Första gången jag skulle sänka ner kroppen mot golvet med stöd av armarna (alltså jag kan verkligen inte namnen på allt..kossan, katten, hunden osv..;) så kunde jag inte det på grund av min smärta i ena armbågen. Det jag lärt mig nu är att koppla in skulderbladet så nu funkar det även om jag i vissa rörelser fortfarande kan känna en viss smärta och att det inte är 100% bra. Men där har verkligen rehab:en jag fått hjälp med gjort sitt. Och kanske framför allt stötvågsbehandlingarna, bara att jag inte trodde att detta skulle ta så lång tid som det gjort. 

 Det här med kroppens läkning har jag ju varit med om tidigare på olika vis och jag antar att jag glömmer bort. Kroppen har fått stå ut med otroligt mycket och det är sällan min träning i sig som varit anledningen. Jag tror knappt på överträning? För då skulle elitatleter inte kunna göra det dem gör. Men jag vet att återhämtningen, balansen måste finnas i form av både ren vila men också sömn och rätt nutrition. Det är alltid där jag inte kunnat hantera det "optimalt" och efter långa perioder av obalans tar det längre tid att hamna på rätt spår igen. Det är inte konstigt om kroppen inte läkt om den inte fått rätt förutsättningar till det. Jag har fått backa så otroligt mycket och jag måste ödmjukt inse att jag får försöka göra om och göra rätt. 

 

Men mer om det en annan gång!

 

Dressed In Strength | andning, magmuskler, rehab, rörlighet, stresshantering, träning, yoga, återhämtning | | Kommentera |
Upp